Solveig, min livskamrat

 Solveig min livskamrat nu (2017) i över 65 år. Hon har ofta sagt att jag varit en bristvara i hennes liv (jmf mitt yrkesliv). Numera är jag snarast en överskottsvara. Utan hennes stöd hade jag inte kunnat genomföra alla projekt jag satte igång. Jag kunde ju alltid komma åter hem till en tålmodig hustru.
  Vi förlovade oss 1952 och hade redan då varit ett par i några år. Solveig intresserade sig för en nyinflyttad (1946) grannpojke på Ekebäcksgatan i Kungssten, som var jag. Solveigs föräldrahem köptes 1934 och revs i och med att trafikmoten byggdes för uppfarten till Älvsborgsbron omkring år 1965. Se bild "Stadsgränden_1935".

Minnesskåpet
   Även Solveig fick ett minnesskåp i 60-årspresent (1993 av dottern Lena. Här ovan ser vi hennes många aktiviteter såsom: Läraryrket, Hemmets alla göromål, Matlagning som specialitet liksom Handarbete, Stickning, Scouting, Naturintresse och Grönsaksodling på vårt sommarparadis Morkullen på Kåröd, Stillingsön, där hon också är "vaktmästare" och husmor.

Stillingsön
  På tal om Stillingsön så köpte far, Knut Olsson, ett ställe (Videlund) där 1928, när äldsta systern Kerstin var ett år. Stället kostade då 3000:-. Mamma Ebbas ungdomspiano flyttades dit i slutet på 1930-talet. Det blev kanske Solveigs intresse för pianospelande.
 Stillingsön var en badort för "fint" folk redan i slutet av 1800-talet. Ägaren under Solveigs barndom var Malte Berndtsson, en myndig person, som gästerna fick hålla sig väl med.

Videlund
  Under barnaåren var Videlund och Stillingsön Solveigs sommarparadis. Hon har många vackra minnen därifrån, som hon gärna berättar om. Som när skärgårdsbåten från Göteborg lade till vid Stillingsö brygga, då var det full rulle dit. Eller när hon och systrarna begapade grannen Gösta Gustavssons rakning. Han blev senare präst och prost på Öckerö. Under prästutbildningen i Lund sände han rara brev till Solveig, väl bevarade ännu. kanske bidrog detta till att Solveig engagerat sig i kyrkan i alla år. Först som söndagsskolelärare sedan som flitig kyrkobesökare och under 20 år aktiv i Stenkullens kyrka - se det avsnittet.
  Jag fick jag ofta hälsa på i Videlund. Jag minns särskilt ett körsbärsträd, som lockade (förutom Solveig). När Ebba och Knut gott bort var det ingen av barnen som ville ta over Videlund, alla hade redan egna smultronställen, Lisbeth med grannfastigheten, Furulund. Videlund togs över av musikern Erling Olofsson och så småningom av nuvarande (2017) ägare familjen Widegren, som en gång före Knuts köp varit ägare.
   Vi hade köpt två tomter 1964 i det angränsande området Kåröd, ett nytt sommarstugeområde. Där byggde vi vårt smultronställe som vi fortfarande har, fast på pappret våra barn tagit över. Mer om detta i ett eget avsnitt.

Skolgång
  I Dalaskolan fyra år med en häftig magister, Olof Lindqvist. Ungdomsbokförfattare och god pedagog. Klasskamrat med Nya varvets flottchefs dotter, vilket gav insyn i bl. a. ubåtar. Minns Ulvens förlisning och begravningen av dess besättning.
  Sedan sju år i Kommunala Flickskolan i Majorna. Den undervisningen lovprisar Solveig. Den gav all kunskap i hem och hushållsskötsel. Men också mycket kultur, klassisk bildning. Verkar vara mycket bättre skolning för livet än min realskoletid, som mest var förberedelse för gymnasiet.
  Detta skippade Solveig och sökte istället till småskole-/förskollärarseminariet i Växjö. Hon kom in som tvåa där. När studierna där var klara 1952 var det dags för yrkeslivet i Göteborgs skolor och för förlovning.

Äktenskap
  Redan 1954 gifte vi oss i Hagens kapell och kalasade på Pölgatans reservat - senare blev det viste för Gamla Majpojkar, som Bengt är medlem i sen många år. Vår första egna krypin var högst upp i Ekebäck, där vi hyrde i en villa, från toa med utsikt till Vinga. Månaden innan giftermålet i juli 1954 vikarierade jag på Carlanderska sjukhuset som underläkare. Lönen därifrån och Solveigs räckte till en bröllopsresa med SJ till Köpenhamn och vidare till Gotland och Stockholm.
  Snart nog blev Solveig gravid. Det gav oss förtur till en ny modern tvårumslägenhet på Kalendervägen i det nybyggda Kortedala, där Solveig också fick lärarjobb.
  Snart var Lena på väg. Hon föddes en vårdag i maj 1955. Då hade vi redan flyttat till Kalendervägen i Kortedala. Med barn på väg fick vi förtur till den moderna lägenheten – två rum och kök och matrum, tre trappor upp med balkong. Lena föddes 23 maj 1955. Redan när höstterminen började var Solveig på jobbet igen. Trots våra dåliga resurser måste vi ha barnflicka, Gudrun, en rar tonåring, för att Solveig skulle kunna jobba och tjäna några kronor. Snart nog kunde Lena stå och titta på barnen som lekte i sandlådan på gården. Olle kom året efter efter. Han blev Lenas finaste "docka". Men nog var det fattigt och kämpigt under studietiden, när vi bodde i Kortedala och snabbt fick två barn. Jag hade väl missat preventivmedelskursen.
  Kortedala var ett nybyggarsamhälle 1955. Ett tittskåp från den tiden finns i full skala i en tidstypisk museilägenhet på Adventsvägen 1 i Kortedala.

 Vår inredning av den moderna lägenheten var mer spartansk men räckte för våra behov. En bekväm vil- och lässtol, liksom sängar var det viktigaste liksom bokhyllan, som var gjord av tegelsten och skivor. En stor porslinsblomma på ena väggen prydde stora rummet.

  Bengt Bidrog med försörjningen dels genom familjebidrag under militärtjänsten på somrarna dels vikarierande som provinsialläkare både i Gråbo, Tidan och Sätila. När Olle födds 15 september 1956 hann jag inte hem från ett vikariat i Hjo.

Fler bostäder
  Nästa bostad blev åter i Majorna 1957. Vi fick flytta in i ett landshövdingehus på Älvsborgsgatan som svärfar Knut Olsson hade köpt. Det kändes som att flytta hem igen. Olle fyllde ett år där och Lena två. Magnus föddes där försommaren 1958. Vi bodde där tills jag fick en underläkartjänst på Kungälvs lasarett hösten 1958. Bostaden blev en tjänstebostad på Östra gatan. Tvärs över ån, som avgränsade gårdstomten låg lasarettet. Det blev ett tufft jobb, som tog all min tid. Det gjorde att citatet ur Tjänstekvinnans son stämde väl på
min situation. Av familjeskäl drog vi norrut, till Korpilombolo 1959. Som provinsialläkare med Kunglig fullmakt. Och där kan vi återgå till min berättelse om mitt yrkesliv, som Solveig delade på gott och ont. Och om Gråbotiden efter 1962 finns reda berättat. Vi flyttade av flera orsaker. Solveig var gravid med Gustav och ville inte föda i Norrbotten, landstingen var på väg att ta över provinsialläkarväsendet och Bengt var orolig att inte få tjänst så lätt söderöver senare. Bengt sökte tre tjänster och fick samtliga men valde Gråbo, som han kände till efter tidigare vikariat.
  Efter tjänstebostaden i Gråbo byggde vi villan 1969. Den såldes 1993 och vi flyttade till Stenkullen där vi fick många fina år i gemenskap i Stenkullens kyrka. Solveig byggde upp och jobbade intensivt med scouting i Stenkullens scoutkår. Så blev det flytt igen till Almekärr, där vi fortfarande (2017) bor i en liten mysig tvåa mitt i en park där rådjuren betar. Så mycket tid som möjligt finns vi dock på Morkullen, Kåröd, Stillingsön. Om detta i ett annat avsnitt av berättelsen.

Scouting
  Solveig var redan sedan vi träffades i tonåring intresserad av scouting. Solveig hälsade på då Bengt var på sommarläger t.ex. När vi flyttat till Gråbo engagerade Solveig sig i Stora Lundby scoutkår. Först som föräldrarepresntant senare som ledare. I bygget av scoutlokalen i Gråbo var både Solveig och Bengt engagerade. När vi sedan flyttade till Stenkullen var Solveig och Olle med att bygga upp och driva Stenkullens scoutkår 1992 - 2005. Se om dettta under avsnittet "Scouting".

Andra "hobbies"
  Stickning är mer än en hobby. Sedan ungdomen och fortfarande är Solveigs avkoppling att sticka - tröjor eller raggsockor till barn och barnbarn o barnbarnsbarn.
Den andra specialiteten är matlagning. Redan före vårt äktenskap gick Solveig matlagningskurser. Nu får jag dagligen njuta av hennes matlagningskonst.

 Om Stillingsön
  Solveig föddes 1933 och redan året innan köpte Solveigs far Knut, Videlund på Stillingsön. Det kom att bli Solveigs sommarparadis till efter Knuts död 1988, då Videlund såldes.
Solveig har många sköna barndomsminnen från Stillingsön därför berättar vi om platsen.

Eftersom det i början av 1980-talet planerades ett fritidsområde på grannområdet, Kåröd, så köpte vi en tomt där och byggde ett fritidshus. När familjen kom till Gråbo 1962 flyttade vi in i ”läkarbostaden” kopplad till provinsialläkarmottagningen. Att vara provinsialläkare var att alltid vara tillhands för befolkningen. Även vid ledigheten varannan lördag och söndag fick man ställa upp. För att lösa fritidsproblemet beslöt vi att köpa tomt på Kåröd och där bygga ett fritidshus. Så skedde 1964. Att det blev Kåröd berodde dels på att Solveig var uppvuxen på Stillingsön, som gränsar till Kåröd dels att just då planerades ett fritidsområde där – se om Kåröd. Det har blivit vårt paradis under alla åren framöver. 

Mer om detta under rubrik; Bengt och Kåröd.

Om Stillingsön och Kåröd se bifogad pdf-fil.

Sommargranne till Olssons på Videlund var Gösta Gustavsson, som när Solveig var i förskoleåldern studerade till präst i Lund. Han sände rara små brev till henne. Han deltog i det sociala livet på Stillingsön där man på "Såsen" spelade både musik och sketcher. Han var duktig på det och såsmåningom en god förkunnare av "Ordet" på Hönö. Han kom också till Stenkullens kyrka och berättade om sitt liv. Här en artikel i lokalpressen när han fyllde 90 år. Och så en del av breven till Solveig.